Post by Poul Erik JørgensenPost by Soren LarsenSVJV er Gotland det sidste sted i Norden hvor runeskriften stadig
er "normal skrift" Her finder man runer brugt i kirker og på gravsten
ind i 1500 tallet.
Runetraditionen fortsætter flere steder som kodeskrift og til
specielle formål.
DVS at runerne stadig var i brug da de lærde begyndte at interessere
sig for dem i 1500 tallet.
Interessante iagttagelser!
Hvis vi orker, bør vi stikke hovederne sammen i Norge, Sverige og
Danmark og prøve at kortlægge det.
Jeg har prøvet på biblioteket at bestille "Runes and their Secrets"
hjem, som du henviste til.
Jeg tjekkede lige oplysningerne.
I begynnelsen var FUTHARK, Norske runer og runeindskrifter
af Terje Spurkland:
"I løpet af 1400 tallet dør runetradisjonenŽud i Norge. Det er funnet
noen innskrifter på Bryggen som kan dateres til 1400 tallet..........
Tradisjonen holdt seg lengst på Gotland, hvor vi også på 1500-tallet
kan komme over runeinnskrifter i kirkevegger og gravskrifter utformet
i runer"
Det var de passager jeg huskede.
Men Öland slår vist Gotland
RUNOR, historie, tydning, tolkning:
På 1630-talet blev kansliskrivaren Johan Rhezelius en av Johannes Bureus
lärjungar och sedermera en av hans medhjälpare. Rhezelius åkte riket runt
och samlade in' uppgifter om runinskrifter. På Öland fann han en
synnerligen intressant inskrift på en pelare i Runstens kyrka, där det
påpekades att kykoherden borde kunna läsa och skriva runor. Tyvärr är
runinskriften numera försvunnen, men Rhezelius avskrift från 1634 av hela
inskriften finns bevarad i hans dagbok. Texten börjar på översta raden med
h-runan:
huør .søm .thættæ. læs .tanæ .kiria .hætar .runastæn .tal .bor. so haræn
.kunnæ .runær .læsæ .oc .scrifuæ .hæc .io .ola. calmarn
"Den som detta läser, denna kyrka heter Runasten. Det bör kyrkoher kunna,
läsa och skriva runor. Detta (skrev) Jo[hannes] Ola [i) (från) Kalmar."
Runologisk kommentar. Inskriften innehåller en stor mängd binderunor bl a i
orden tanæ, hætar, rwastæn, tal, bm, socna, har/D, kunnæ, runj scrifuæ och
calmarn. Runristaren visar lite osäkerhet i sin ortografi, eftersom han
använder ø-runan till att beteckna "o" i orden huør och søm
Observera att c-runan har fått full längd och har bistavar på båda
sidorrne.(så den ser ut som en uppochnedvänd t-runa).
Lägg även märke till ' inskriften saknar th-runan och att runristaren i
stället använder både t- och h-runan till att beteckna detta ljudvärde i
ordet thættæ. (För övrigt förekommer samma fenomen i nordiska handskrifter
med latinsk skrift, eftersom th-runan även där hade ersatts av bokstäverna t
och h sedan slutet av I300-talet eller början av I400-talet.)
;
Datering av runinskriften. Runinskriften visar flera yngre drag, som t ex
att th-runan är ersatt med med t- och h-runorna. Därmed finns det inget som
hindrar oss från att identifiera "Jo[hannes) Ola[i) (från) Kalmar" med
Joannes Olai Calmariensus, som var kyrkoherde i Runstens kyrka på 1540 talet
toch denna inskriftbrukar därför dateras till den tiden. En annan intressant
detalj är att c-runans utseende överensstämmer med bröderna Magnus
runvariant av samma runa, som härstammar från ungefär samma tid på
1500-talet.
Kommentar till innehållet i runtexten. Uppmaningen att "det bör kyl herden
kunna, läsa och skriva runor", kan tolkas som ett uttryck för "olärda"
folkets krav på att prästerskapet borde behärska det inhemska skriftsystem
som fortfarande användes av allmogen. Och eftersom kyrken dessutom hette
Runasten, var det väl extra passande med denna froma uppmaning till de
efterkommande kyrkoherdarna.
Historisk bakgrund. Runinskriptionen härstammar som sagt från mit av I
500-talet och det är vid denna tid som de första runologiska pion rerna
inleder sin runforskning. Eftersom runkunskapen fortfarande var levande i
Norden då de första runforskarna började samla information om
runtecknens namn och ljudvärden, kan man lugnt påstå att kunskapen runorna
aldrig har dött ut.
Søren Larsen
--
History is not what it used to be.